- varit ledig nio dagar i sträck i samband med jul och nyår
- gjort "jag-är-bra-burkar" till mina syskonbarn där jag skrivit lappar med positiva egenskaper och saker de är bra
- lyckats få med mig katterna, både fram och tillbaka, till mamma.
- sett mamma charmas av katterna!
- sökt tre intressanta jobb - ett som utvecklare, ett som vägledare och ett som verksamhetsansvarig på en Anti-diskrimineringsbyrå
- varit till IKEA med mamma och på hemvägen krockat med ett rådjur. (Det gick bra, lite skador på bilen enbart).
- haft Anna på besök från Göteborg!
- funderat mycket över mitt jobb, mitt mående och min trötthet och försökt hitta strategier för att komma ur denna svacka. (återkommer med resultat!)
- Registrerat mig på en distanskurs som handlar om Genus i litteraturen.
- längtat efter att yogan ska starta och funderat på om det är nu jag ska köpa kort på Friskis?
- känt mig oförstående till varför Bilprovningen ska privatiseras, men ändå tänkt att det är bättre att den privatiseras i jämförelse med Systembolaget.
- saknat middags- och sovsällskap
- sett många avsnitt av "Six feet under"
- blivit lite uppgiven av detta http://www.rfsu.se/sv/Om-RFSU/Press/Pressmeddelanden/2012/RFSU-Allianspartierna-maste-sta-upp-for-de-manskliga-rattigheterna/
- svarat på många viktiga och kluriga frågor i överfulla frågelådan http://www.tjejjouren.se/stall-din-fraga-15
- blivit inspirerad av detta inlägg och börjat fundera på vilka mina kvinnor ska vara (Återkommer om detta också!)
- köpt en ny, större och platt teve!
torsdag 12 januari 2012
Sen sist
...har jag
söndag 18 december 2011
Det är som det är som det är
Okej, det får vara så som det är just nu. Jag skrev i det första inlägget att bloggen kanske inte skulle behandla mig själv och mitt mående så mycket men ja, nu får det vara så.
Har varit otroligt trött denna vecka, gråtfärdigt och zombie-aktigt trött. I onsdags var det så dags för medarbetarsamtal samt traditionsenlig julfest på kvällen. Jag var ganska opeppad inför julfesten men tänkte "jag slipper ju laga middag iaf". Jag gick min lunchpromenad som jag börjat med för att få lite dagsljus och väl inne igen kände jag att jag inte kunde göra något annat än att gråta. Samlade ihop mig inför medarbetarsamtalet och hann väl säga ungefär "jag är gråtfärdigt trött och har PMS" innan jag började gråta igen. Jag fick väl i alla fall fram att jag är omotiverad till mitt jobb och att jag känner att det inte ger så mycket och att jag därför sökt ett annat jobb. Därefter skickade chefen hem mig för att sova och själv besluta om jag orkade gå på julfesten eller ej. Jag tog mig igenom torsdagen och fredagens arbetspass och har nu spenderat hela helgen vilandes, sovandes, läsandes och framför teven i hopp om att bli piggare. Istället har den värk jag haft i kroppen ett tag blivit värre och jag har fått feber, så imorgon kommer jag vara hemma ifrån jobbet.
Att överhuvudtaget tänka på att ha ett annat jobb framkallar ångest - samtidigt som tanken på att vara kvar känns xxxx (hittar inte rätt ord). Mitt stjärntecken är ju oxe, och vi ogillar förändringar, trygghet är viktigt för mig. Samtidigt - jag längtar så efter att ha ett jobb som ger mig mer mening. Jag har ett jätteviktigt jobb nu, det säger jag inget om, MEN det är inte så stimulerande och utvecklande i det långa loppet. Tänk att jobba med männniskor som är motiverade, som är villiga att göra förändringar för att åstadkomma resultat! Tänk att jobba med människor som kan se deras egen del i sitt mående, tänk att jobba med människor som kan ge något tillbaka till mig. Tänk att slippa bemöta alla konstigheter som jag måste bemöta, utan att på något sätt visa att den saken personen säger är helt flippad. Tänk att slippa utbrott, utskällningar och smäll i dörrar.
Nog om jobbet!
Julen är snart här och jag ska försöka få med mig katterna till Strängnäs över jul, sicken utmaning! Jag har införskaffat två burar, en mjuk och en hård, och googlat och hittat tips på hur man får in skygga katter i en bur. Så, på julaftons morgon ska jag och Filip försöka få in sötisarna i burarna och tuffa mot Strängnäs. Jag tror Alice blir klurigast, eftersom hon inte låter mig lyfta henne, det blir nog handdukstricket där. Håll tummarna för att det går vägen!
Jag ska avsluta med att skriva ner några saker jag är tacksam för, för att möjligen väga upp mot det andra, mer negativa jag skrivit tidigare.
Jag är glad och tacksam för de två, fina katterna jag fått lov att ta hand om. De gör mig glad varje dag med sina lustiga påhitt och sitt (mestadels) fina sätt mot varandra. Sen är jag glad för att festen förra helgen blev lyckad, och för att jag har så fina vänner och börjar få ett nätverk i denna stad.
Har varit otroligt trött denna vecka, gråtfärdigt och zombie-aktigt trött. I onsdags var det så dags för medarbetarsamtal samt traditionsenlig julfest på kvällen. Jag var ganska opeppad inför julfesten men tänkte "jag slipper ju laga middag iaf". Jag gick min lunchpromenad som jag börjat med för att få lite dagsljus och väl inne igen kände jag att jag inte kunde göra något annat än att gråta. Samlade ihop mig inför medarbetarsamtalet och hann väl säga ungefär "jag är gråtfärdigt trött och har PMS" innan jag började gråta igen. Jag fick väl i alla fall fram att jag är omotiverad till mitt jobb och att jag känner att det inte ger så mycket och att jag därför sökt ett annat jobb. Därefter skickade chefen hem mig för att sova och själv besluta om jag orkade gå på julfesten eller ej. Jag tog mig igenom torsdagen och fredagens arbetspass och har nu spenderat hela helgen vilandes, sovandes, läsandes och framför teven i hopp om att bli piggare. Istället har den värk jag haft i kroppen ett tag blivit värre och jag har fått feber, så imorgon kommer jag vara hemma ifrån jobbet.
Att överhuvudtaget tänka på att ha ett annat jobb framkallar ångest - samtidigt som tanken på att vara kvar känns xxxx (hittar inte rätt ord). Mitt stjärntecken är ju oxe, och vi ogillar förändringar, trygghet är viktigt för mig. Samtidigt - jag längtar så efter att ha ett jobb som ger mig mer mening. Jag har ett jätteviktigt jobb nu, det säger jag inget om, MEN det är inte så stimulerande och utvecklande i det långa loppet. Tänk att jobba med männniskor som är motiverade, som är villiga att göra förändringar för att åstadkomma resultat! Tänk att jobba med människor som kan se deras egen del i sitt mående, tänk att jobba med människor som kan ge något tillbaka till mig. Tänk att slippa bemöta alla konstigheter som jag måste bemöta, utan att på något sätt visa att den saken personen säger är helt flippad. Tänk att slippa utbrott, utskällningar och smäll i dörrar.
Nog om jobbet!
Julen är snart här och jag ska försöka få med mig katterna till Strängnäs över jul, sicken utmaning! Jag har införskaffat två burar, en mjuk och en hård, och googlat och hittat tips på hur man får in skygga katter i en bur. Så, på julaftons morgon ska jag och Filip försöka få in sötisarna i burarna och tuffa mot Strängnäs. Jag tror Alice blir klurigast, eftersom hon inte låter mig lyfta henne, det blir nog handdukstricket där. Håll tummarna för att det går vägen!
Jag ska avsluta med att skriva ner några saker jag är tacksam för, för att möjligen väga upp mot det andra, mer negativa jag skrivit tidigare.
Jag är glad och tacksam för de två, fina katterna jag fått lov att ta hand om. De gör mig glad varje dag med sina lustiga påhitt och sitt (mestadels) fina sätt mot varandra. Sen är jag glad för att festen förra helgen blev lyckad, och för att jag har så fina vänner och börjar få ett nätverk i denna stad.
onsdag 30 november 2011
Dagen idag
Dagen har varit ganska tung, det känns inte som jag vaknar nu för tiden, känner mig som en zombie. Är lättsårad, lättkränkt och lättirriterad. Har svårt för förändringar, klarar inte av att stressa och har svårt att fatta beslut. Bägaren rann över idag när en kollega frågade om vi skulle spela in MI-samtal imorgon. "Nej, för jag är ledig" sa jag, "jaha, det står på schemat att du jobbar "sa han då... Mycket riktigt står det på schemat att jag jobbar - men inte i min almanacka. Som jag har hängt upp mig på denna lediga dag - som jag har längtat, och nu måste jag vakna 06.00 imorgon med. Har dessutom en akupunkturtid inbokad kl 11, så jag får ta friskvård den timmen.
Katterna, de hjälper, att gosa med en kelig katt är läkande för själen. Nu siktar jag in mig på en ledig em och en helt ledig fredag.
Katterna, de hjälper, att gosa med en kelig katt är läkande för själen. Nu siktar jag in mig på en ledig em och en helt ledig fredag.
tisdag 29 november 2011
Ambivalens
Lördag-måndag spenderades i Göteborg, först på styrelsekonferens och 15-års firande av SKR . Jättebra program där vi diskuterade om roller, organisering, konflikthantering m.m, och såklart banketten på lördag kväll!
På söndag em träffade jag finaste Anna, vardags-vännen som flyttade till Gbg i somras och som jag inte träffat sen juni. Så himla mysigt att äntligen få se hur de bor och få en bild av hur livet i Gbg funkar. Det var tänkt att vi skulle gå på julmarknaden på Liseberg - men det var stängt pga den storm som blåste genom stan. Istället blev det spårvagns-åkning runt stan, mysigt det med. Igår em åkte jag hem till katterna som jag saknat så!
Det uppstår alltid samma tankar och känslor när jag varit på en tjejjoursutbildning/konferens. Känslan av att "det är ju det här jag ska göra, det är ju det här som jag brinner för". Jag har kunskap, jag är duktig i dessa frågor. Jag har ju sagt till mig själv att jag någon gång ska (förvärvs)arbeta med dessa frågor. Det känns som att det är nu. Dessvärre växer inte såna jobb på träd, och oftast är det projektanställningar. Igår kväll scannade jag av nätet efter jobb. Kände överlag när jag var i Gbg att jag är i behov av förändring. Jag vet inte vad den förändringen ska bestå i, det har jag inte kommit fram till ännu. Idag när jag varit på jobbet har jag känt att nej, det är inte detta jag har utbildat mig för, det är inte detta jag egentligen vill. Samtidigt vet jag att jag gör ett bra jobb, vilket ju måste innebära att jag är bra på att gå in i min yrkesroll.
Samtidigt - jag har asbra kollegor, en chef som förstår att jag ibland är borta i längre perioder och jag gillar (för det mesta) att jobba med brukarna. Det är tryggt och bekvämt. Idag var en sån dag som jag har ibland - när jag stör mig på nästintill alla brukare och känner att jag inte har något tålamod alls. De dagarna passar det inte så bra att jobba som boendestödjare. Jag behöver fundera mera, och våga låta de tankarna och känslorna komma fram. Jag vet att december brukar kännas tung, jag vet att jag brukar ha mycket tankar och ibland känna att jag har gråt i halsen. Det brukar gå över, om jag tillåter mig att bryta ihop och komma igen.
På söndag em träffade jag finaste Anna, vardags-vännen som flyttade till Gbg i somras och som jag inte träffat sen juni. Så himla mysigt att äntligen få se hur de bor och få en bild av hur livet i Gbg funkar. Det var tänkt att vi skulle gå på julmarknaden på Liseberg - men det var stängt pga den storm som blåste genom stan. Istället blev det spårvagns-åkning runt stan, mysigt det med. Igår em åkte jag hem till katterna som jag saknat så!
Det uppstår alltid samma tankar och känslor när jag varit på en tjejjoursutbildning/konferens. Känslan av att "det är ju det här jag ska göra, det är ju det här som jag brinner för". Jag har kunskap, jag är duktig i dessa frågor. Jag har ju sagt till mig själv att jag någon gång ska (förvärvs)arbeta med dessa frågor. Det känns som att det är nu. Dessvärre växer inte såna jobb på träd, och oftast är det projektanställningar. Igår kväll scannade jag av nätet efter jobb. Kände överlag när jag var i Gbg att jag är i behov av förändring. Jag vet inte vad den förändringen ska bestå i, det har jag inte kommit fram till ännu. Idag när jag varit på jobbet har jag känt att nej, det är inte detta jag har utbildat mig för, det är inte detta jag egentligen vill. Samtidigt vet jag att jag gör ett bra jobb, vilket ju måste innebära att jag är bra på att gå in i min yrkesroll.
Samtidigt - jag har asbra kollegor, en chef som förstår att jag ibland är borta i längre perioder och jag gillar (för det mesta) att jobba med brukarna. Det är tryggt och bekvämt. Idag var en sån dag som jag har ibland - när jag stör mig på nästintill alla brukare och känner att jag inte har något tålamod alls. De dagarna passar det inte så bra att jobba som boendestödjare. Jag behöver fundera mera, och våga låta de tankarna och känslorna komma fram. Jag vet att december brukar kännas tung, jag vet att jag brukar ha mycket tankar och ibland känna att jag har gråt i halsen. Det brukar gå över, om jag tillåter mig att bryta ihop och komma igen.
söndag 13 november 2011
Just det...
...jag har en blogg! Jag kommer på det då och då, men har liksom inte fått in nån vettig rutin för att skriva än. Det kommer. Jag såg en dokumentär i söndags, om vårdbolaget Carema, som fifflar med sina scheman så att det ser ut som att de är ordentligt bemannade, medan personalen i själva verket går på knäna. Då kände jag att jag hade ett blogginlägg att skriva, för jag blev så förbannad, besviken och äcklad. Det handlar om människor, det handlar om att min mamma är 65 år, hur kommer äldreboendena se ut om 10 år?
Just nu handlar livet om mer triviala saker än detta. Nyopererad med en mage som liksom inte "hänger med" riktigt,och gör ont när jag gör en för hastig rörelse - ja då blir livet svårare än vanligt. Jag har svårt att röra mig, även om det är mycket bättre än i fredags. Idag kom jag faktiskt ner till Alice matskål, men det kräver att jag går ner på knäna. Knyta skorna går inte, plocka upp saker från golvet kan göras med tårna.... uppfinningsrikedomen flödar! Nu ska jag strax bli "rastad" av Sofia, vi ska gå en liten promenad. Hon kommer hit, knyter mina skor och så går vi runt kvarteret, jag med stavar för att lättare ta mig fram.
Ja gud vad jag får öva på att be om hjälp och öva min ödmjukhet!
Just nu handlar livet om mer triviala saker än detta. Nyopererad med en mage som liksom inte "hänger med" riktigt,och gör ont när jag gör en för hastig rörelse - ja då blir livet svårare än vanligt. Jag har svårt att röra mig, även om det är mycket bättre än i fredags. Idag kom jag faktiskt ner till Alice matskål, men det kräver att jag går ner på knäna. Knyta skorna går inte, plocka upp saker från golvet kan göras med tårna.... uppfinningsrikedomen flödar! Nu ska jag strax bli "rastad" av Sofia, vi ska gå en liten promenad. Hon kommer hit, knyter mina skor och så går vi runt kvarteret, jag med stavar för att lättare ta mig fram.
Ja gud vad jag får öva på att be om hjälp och öva min ödmjukhet!
lördag 29 oktober 2011
Attraktion, hudhunger och retreat
Satt igår kväll och filosoferade med Sofia kring mycket, bland annat kring attraktion - på förekommen anledning. Jag blev för en tid sen medveten hur mycket det yttre faktiskt påverkar, mer än jag tidigare trott. Det som utspelades var att en schysst, vettig och trevlig kille som funkade bra att prata med - plötsligt inte alls var ett alternativ när vi väl träffades. Jag kände ingen attraktion, inget klick - ingenting och förvånades av hur ytlig jag kände mig. Vi diskuterade och kom fram till att attraktion troligen kan växa fram om man från början känner sig "neutral" till personen, men att man förmodligen inte kan börja attraheras av någon som man i början känner stark ovilja till att ha nära sig. Jag blev också medveten om hur snabbt jag gärna ville placera in denna kille i ett fack: potentiell pojkvän/dejt eller inte? Potentiell kompis eller inte? Jag tror att jag har "lite för bråttom" att kategorisera, eftersom jag längtar efter att träffa någon som det direkt klickar med, jag längtar efter tokkärleken. Frågan blir ju då om det är rimligt att tro att det ska klicka på en gång, eller om det är en utopi? Jag landar ändå någonstans i att det kan hända, jag har ju upplevt det en gång förut.
Vi pratade också om ordet hudhunger, ett ord som jag ganska nyligen har upptäckt efter att ha läst det i en tidning. Jag tycker det är ett genialiskt ord som väl beskriver känslan som ibland övermannar mig (och många andra) totalt.
Igår var också en retreatdag, en rastplats där vi kunde köra in och parkera en stund, som ledaren sa. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag gillar formen, dvs en dagretreat istället för en hel helg. Det känns korthugget, avstyckat, samtidigt som det är skönt att bara vara ensam i tystnad tillsammans med andra. Det uppstår så roliga situationer som aldrig någonsin skulle äga rum på en annan plats. Tänk er 5 personer som sitter runt ett ganska stort, runt bord. En person är tvungen att resa sig upp och gå och hämta saltkaret på andra sidan bordet, för att inte bryta tystnaden. En annan situation; tre kvinnor, helt okända för varandra ligger i samma rum i tystnad, i olika soffor och sover. Ett par andra ligger i kyrkbänkarna och tittar i taket. Såna situationer uppstår bara där och jag gillar dem väldigt mycket.
Vi pratade också om ordet hudhunger, ett ord som jag ganska nyligen har upptäckt efter att ha läst det i en tidning. Jag tycker det är ett genialiskt ord som väl beskriver känslan som ibland övermannar mig (och många andra) totalt.
Igår var också en retreatdag, en rastplats där vi kunde köra in och parkera en stund, som ledaren sa. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag gillar formen, dvs en dagretreat istället för en hel helg. Det känns korthugget, avstyckat, samtidigt som det är skönt att bara vara ensam i tystnad tillsammans med andra. Det uppstår så roliga situationer som aldrig någonsin skulle äga rum på en annan plats. Tänk er 5 personer som sitter runt ett ganska stort, runt bord. En person är tvungen att resa sig upp och gå och hämta saltkaret på andra sidan bordet, för att inte bryta tystnaden. En annan situation; tre kvinnor, helt okända för varandra ligger i samma rum i tystnad, i olika soffor och sover. Ett par andra ligger i kyrkbänkarna och tittar i taket. Såna situationer uppstår bara där och jag gillar dem väldigt mycket.
tisdag 25 oktober 2011
Premiär
Så har jag då skapat en blogg. Igen! Jag har funderat länge på det och kommit fram till att - ja, varför inte?! Så här är den då, platsen där jag kan tänka högt, där jag kan skriva ner funderingar, observationer och kommentarer på det som händer i livet och världen. Troligen kommer det bli mindre av "hur jag mår" än tidigare och mer av politik, feminism och jobbtankar. Säkerligen en himla massa bilder på katterna också, det får ni stå ut med. Det här är min plats och jag tänker vara schysst mot mig själv, skriver det gör jag när jag har lust och inte för att prestera. Ett andningshål, så skulle jag nog vilja se på den här bloggen. Vi får se vart vi hamnar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)