Okej, det får vara så som det är just nu. Jag skrev i det första inlägget att bloggen kanske inte skulle behandla mig själv och mitt mående så mycket men ja, nu får det vara så.
Har varit otroligt trött denna vecka, gråtfärdigt och zombie-aktigt trött. I onsdags var det så dags för medarbetarsamtal samt traditionsenlig julfest på kvällen. Jag var ganska opeppad inför julfesten men tänkte "jag slipper ju laga middag iaf". Jag gick min lunchpromenad som jag börjat med för att få lite dagsljus och väl inne igen kände jag att jag inte kunde göra något annat än att gråta. Samlade ihop mig inför medarbetarsamtalet och hann väl säga ungefär "jag är gråtfärdigt trött och har PMS" innan jag började gråta igen. Jag fick väl i alla fall fram att jag är omotiverad till mitt jobb och att jag känner att det inte ger så mycket och att jag därför sökt ett annat jobb. Därefter skickade chefen hem mig för att sova och själv besluta om jag orkade gå på julfesten eller ej. Jag tog mig igenom torsdagen och fredagens arbetspass och har nu spenderat hela helgen vilandes, sovandes, läsandes och framför teven i hopp om att bli piggare. Istället har den värk jag haft i kroppen ett tag blivit värre och jag har fått feber, så imorgon kommer jag vara hemma ifrån jobbet.
Att överhuvudtaget tänka på att ha ett annat jobb framkallar ångest - samtidigt som tanken på att vara kvar känns xxxx (hittar inte rätt ord). Mitt stjärntecken är ju oxe, och vi ogillar förändringar, trygghet är viktigt för mig. Samtidigt - jag längtar så efter att ha ett jobb som ger mig mer mening. Jag har ett jätteviktigt jobb nu, det säger jag inget om, MEN det är inte så stimulerande och utvecklande i det långa loppet. Tänk att jobba med männniskor som är motiverade, som är villiga att göra förändringar för att åstadkomma resultat! Tänk att jobba med människor som kan se deras egen del i sitt mående, tänk att jobba med människor som kan ge något tillbaka till mig. Tänk att slippa bemöta alla konstigheter som jag måste bemöta, utan att på något sätt visa att den saken personen säger är helt flippad. Tänk att slippa utbrott, utskällningar och smäll i dörrar.
Nog om jobbet!
Julen är snart här och jag ska försöka få med mig katterna till Strängnäs över jul, sicken utmaning! Jag har införskaffat två burar, en mjuk och en hård, och googlat och hittat tips på hur man får in skygga katter i en bur. Så, på julaftons morgon ska jag och Filip försöka få in sötisarna i burarna och tuffa mot Strängnäs. Jag tror Alice blir klurigast, eftersom hon inte låter mig lyfta henne, det blir nog handdukstricket där. Håll tummarna för att det går vägen!
Jag ska avsluta med att skriva ner några saker jag är tacksam för, för att möjligen väga upp mot det andra, mer negativa jag skrivit tidigare.
Jag är glad och tacksam för de två, fina katterna jag fått lov att ta hand om. De gör mig glad varje dag med sina lustiga påhitt och sitt (mestadels) fina sätt mot varandra. Sen är jag glad för att festen förra helgen blev lyckad, och för att jag har så fina vänner och börjar få ett nätverk i denna stad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar