Satt igår kväll och filosoferade med Sofia kring mycket, bland annat kring attraktion - på förekommen anledning. Jag blev för en tid sen medveten hur mycket det yttre faktiskt påverkar, mer än jag tidigare trott. Det som utspelades var att en schysst, vettig och trevlig kille som funkade bra att prata med - plötsligt inte alls var ett alternativ när vi väl träffades. Jag kände ingen attraktion, inget klick - ingenting och förvånades av hur ytlig jag kände mig. Vi diskuterade och kom fram till att attraktion troligen kan växa fram om man från början känner sig "neutral" till personen, men att man förmodligen inte kan börja attraheras av någon som man i början känner stark ovilja till att ha nära sig. Jag blev också medveten om hur snabbt jag gärna ville placera in denna kille i ett fack: potentiell pojkvän/dejt eller inte? Potentiell kompis eller inte? Jag tror att jag har "lite för bråttom" att kategorisera, eftersom jag längtar efter att träffa någon som det direkt klickar med, jag längtar efter tokkärleken. Frågan blir ju då om det är rimligt att tro att det ska klicka på en gång, eller om det är en utopi? Jag landar ändå någonstans i att det kan hända, jag har ju upplevt det en gång förut.
Vi pratade också om ordet hudhunger, ett ord som jag ganska nyligen har upptäckt efter att ha läst det i en tidning. Jag tycker det är ett genialiskt ord som väl beskriver känslan som ibland övermannar mig (och många andra) totalt.
Igår var också en retreatdag, en rastplats där vi kunde köra in och parkera en stund, som ledaren sa. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag gillar formen, dvs en dagretreat istället för en hel helg. Det känns korthugget, avstyckat, samtidigt som det är skönt att bara vara ensam i tystnad tillsammans med andra. Det uppstår så roliga situationer som aldrig någonsin skulle äga rum på en annan plats. Tänk er 5 personer som sitter runt ett ganska stort, runt bord. En person är tvungen att resa sig upp och gå och hämta saltkaret på andra sidan bordet, för att inte bryta tystnaden. En annan situation; tre kvinnor, helt okända för varandra ligger i samma rum i tystnad, i olika soffor och sover. Ett par andra ligger i kyrkbänkarna och tittar i taket. Såna situationer uppstår bara där och jag gillar dem väldigt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar