Dagen har varit ganska tung, det känns inte som jag vaknar nu för tiden, känner mig som en zombie. Är lättsårad, lättkränkt och lättirriterad. Har svårt för förändringar, klarar inte av att stressa och har svårt att fatta beslut. Bägaren rann över idag när en kollega frågade om vi skulle spela in MI-samtal imorgon. "Nej, för jag är ledig" sa jag, "jaha, det står på schemat att du jobbar "sa han då... Mycket riktigt står det på schemat att jag jobbar - men inte i min almanacka. Som jag har hängt upp mig på denna lediga dag - som jag har längtat, och nu måste jag vakna 06.00 imorgon med. Har dessutom en akupunkturtid inbokad kl 11, så jag får ta friskvård den timmen.
Katterna, de hjälper, att gosa med en kelig katt är läkande för själen. Nu siktar jag in mig på en ledig em och en helt ledig fredag.
onsdag 30 november 2011
tisdag 29 november 2011
Ambivalens
Lördag-måndag spenderades i Göteborg, först på styrelsekonferens och 15-års firande av SKR . Jättebra program där vi diskuterade om roller, organisering, konflikthantering m.m, och såklart banketten på lördag kväll!
På söndag em träffade jag finaste Anna, vardags-vännen som flyttade till Gbg i somras och som jag inte träffat sen juni. Så himla mysigt att äntligen få se hur de bor och få en bild av hur livet i Gbg funkar. Det var tänkt att vi skulle gå på julmarknaden på Liseberg - men det var stängt pga den storm som blåste genom stan. Istället blev det spårvagns-åkning runt stan, mysigt det med. Igår em åkte jag hem till katterna som jag saknat så!
Det uppstår alltid samma tankar och känslor när jag varit på en tjejjoursutbildning/konferens. Känslan av att "det är ju det här jag ska göra, det är ju det här som jag brinner för". Jag har kunskap, jag är duktig i dessa frågor. Jag har ju sagt till mig själv att jag någon gång ska (förvärvs)arbeta med dessa frågor. Det känns som att det är nu. Dessvärre växer inte såna jobb på träd, och oftast är det projektanställningar. Igår kväll scannade jag av nätet efter jobb. Kände överlag när jag var i Gbg att jag är i behov av förändring. Jag vet inte vad den förändringen ska bestå i, det har jag inte kommit fram till ännu. Idag när jag varit på jobbet har jag känt att nej, det är inte detta jag har utbildat mig för, det är inte detta jag egentligen vill. Samtidigt vet jag att jag gör ett bra jobb, vilket ju måste innebära att jag är bra på att gå in i min yrkesroll.
Samtidigt - jag har asbra kollegor, en chef som förstår att jag ibland är borta i längre perioder och jag gillar (för det mesta) att jobba med brukarna. Det är tryggt och bekvämt. Idag var en sån dag som jag har ibland - när jag stör mig på nästintill alla brukare och känner att jag inte har något tålamod alls. De dagarna passar det inte så bra att jobba som boendestödjare. Jag behöver fundera mera, och våga låta de tankarna och känslorna komma fram. Jag vet att december brukar kännas tung, jag vet att jag brukar ha mycket tankar och ibland känna att jag har gråt i halsen. Det brukar gå över, om jag tillåter mig att bryta ihop och komma igen.
På söndag em träffade jag finaste Anna, vardags-vännen som flyttade till Gbg i somras och som jag inte träffat sen juni. Så himla mysigt att äntligen få se hur de bor och få en bild av hur livet i Gbg funkar. Det var tänkt att vi skulle gå på julmarknaden på Liseberg - men det var stängt pga den storm som blåste genom stan. Istället blev det spårvagns-åkning runt stan, mysigt det med. Igår em åkte jag hem till katterna som jag saknat så!
Det uppstår alltid samma tankar och känslor när jag varit på en tjejjoursutbildning/konferens. Känslan av att "det är ju det här jag ska göra, det är ju det här som jag brinner för". Jag har kunskap, jag är duktig i dessa frågor. Jag har ju sagt till mig själv att jag någon gång ska (förvärvs)arbeta med dessa frågor. Det känns som att det är nu. Dessvärre växer inte såna jobb på träd, och oftast är det projektanställningar. Igår kväll scannade jag av nätet efter jobb. Kände överlag när jag var i Gbg att jag är i behov av förändring. Jag vet inte vad den förändringen ska bestå i, det har jag inte kommit fram till ännu. Idag när jag varit på jobbet har jag känt att nej, det är inte detta jag har utbildat mig för, det är inte detta jag egentligen vill. Samtidigt vet jag att jag gör ett bra jobb, vilket ju måste innebära att jag är bra på att gå in i min yrkesroll.
Samtidigt - jag har asbra kollegor, en chef som förstår att jag ibland är borta i längre perioder och jag gillar (för det mesta) att jobba med brukarna. Det är tryggt och bekvämt. Idag var en sån dag som jag har ibland - när jag stör mig på nästintill alla brukare och känner att jag inte har något tålamod alls. De dagarna passar det inte så bra att jobba som boendestödjare. Jag behöver fundera mera, och våga låta de tankarna och känslorna komma fram. Jag vet att december brukar kännas tung, jag vet att jag brukar ha mycket tankar och ibland känna att jag har gråt i halsen. Det brukar gå över, om jag tillåter mig att bryta ihop och komma igen.
söndag 13 november 2011
Just det...
...jag har en blogg! Jag kommer på det då och då, men har liksom inte fått in nån vettig rutin för att skriva än. Det kommer. Jag såg en dokumentär i söndags, om vårdbolaget Carema, som fifflar med sina scheman så att det ser ut som att de är ordentligt bemannade, medan personalen i själva verket går på knäna. Då kände jag att jag hade ett blogginlägg att skriva, för jag blev så förbannad, besviken och äcklad. Det handlar om människor, det handlar om att min mamma är 65 år, hur kommer äldreboendena se ut om 10 år?
Just nu handlar livet om mer triviala saker än detta. Nyopererad med en mage som liksom inte "hänger med" riktigt,och gör ont när jag gör en för hastig rörelse - ja då blir livet svårare än vanligt. Jag har svårt att röra mig, även om det är mycket bättre än i fredags. Idag kom jag faktiskt ner till Alice matskål, men det kräver att jag går ner på knäna. Knyta skorna går inte, plocka upp saker från golvet kan göras med tårna.... uppfinningsrikedomen flödar! Nu ska jag strax bli "rastad" av Sofia, vi ska gå en liten promenad. Hon kommer hit, knyter mina skor och så går vi runt kvarteret, jag med stavar för att lättare ta mig fram.
Ja gud vad jag får öva på att be om hjälp och öva min ödmjukhet!
Just nu handlar livet om mer triviala saker än detta. Nyopererad med en mage som liksom inte "hänger med" riktigt,och gör ont när jag gör en för hastig rörelse - ja då blir livet svårare än vanligt. Jag har svårt att röra mig, även om det är mycket bättre än i fredags. Idag kom jag faktiskt ner till Alice matskål, men det kräver att jag går ner på knäna. Knyta skorna går inte, plocka upp saker från golvet kan göras med tårna.... uppfinningsrikedomen flödar! Nu ska jag strax bli "rastad" av Sofia, vi ska gå en liten promenad. Hon kommer hit, knyter mina skor och så går vi runt kvarteret, jag med stavar för att lättare ta mig fram.
Ja gud vad jag får öva på att be om hjälp och öva min ödmjukhet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)